Tel: 070-3832881
Mail: info@lyckosommen.se

lördag 8 november 2014

Ett mer personligt inlägg...

Det är inte alltid så roligt.
Jag har tagit en del beslut genom åren och några beslut har väl påverkat mig mer än andra.
Man förändras och livet ger olika förutsättningar.

Jag har under många år gömt mig bakom fasaden av att jag var flygtekniker. Det gick liksom att vara mitt yrke på något sätt. Lagomt uppseendeväckande att vara kvinna idet mansdominerade yrket och ingen granskade mig som person utan som min yrkestitel. Vem jag var bakom den där fasade kunde jag vara trygg i för ingen utom vänner och familj kom åt den personen.
Men när jag sen valde att säga upp mig från det jobbet och bli personlig assistent så granskades jag. Jag idiotförklarades som gick från ett tekniskt och välbetalt yrke till att vara personlig assistent.
Jag ångrar inte det beslutet i en enda sekund. Jag älskar mitt jobb, jag gör nytta och min arbetsinsatts betyder något. Helt otroligt arbete och jag blir glad i kroppen varje gång jag kliver in genom dörren hos dem jag jobbar hos.
En anledning till att jag bytte jobb var att jag ville verkligen göra något annat och jag hade under en tid jobbat som timvikarie så jag hade ju provat och sett att det var rätt för mig.
När jag sa upp mig från mitt fasta jobb som tekniker så hade jag bara timvik men det gjorde inget för jag trivdes. Jag hade ju min skola också och företaget.
Genom att jobba här i stan och inte heltid så gav det mig tid att spendera på företaget.
Jag måste ju erkänna att nu när jag bestämt mig för att flytta hem verksamheten och dra ner det till en hobbynivå och en del projekt så är det inte enligt min planering. Det var inte så jag hade tänkt att det skulle bli. Det känns tungt. Det jag brinner för gick inte att utveckla just nu. Jag ger inte upp. Jag tänker att en dag så kanske...
Barnen blir större, jag kanske kommer mer i fas med saker och ting och livet i övrigt är lugnare.

Från att ha kunnat gömma mig bakom min titel så har jag istället blivit granskad för min titel. Att vara egen och ge sig in i konstens värld är inte lätt. Definitivt inte utan kontaktytor, rätta skolorna och en hel stor jättestor plånbok i bakfickan.
Nu granskar dom inte mitt yrke, det är mig dom granskar. Mitt inre, för det är ju i mitt inre som min kreativitet bubblar upp ifrån. Och nu skall jag alltså dra ner på min verksamhet. Det är inte så roligt alla dagar. En stor sorg för att vara helt ärlig.

Livet i övrigt, utanför mitt företagande har inte heller varit det lättaste på sistone.
Mina närmaste mår inte bra. Jag mår inte bra.
Idag kom besked om strålning och cellgifter. Inget man önskar dem som står en nära.
Vi vet hur tungt och jobbigt sådana behandlingar är, vi har haft det tidigare i familjen. Då var det min svåger som efter tappert kämpande gick bort i somras. Väldigt tungt.
Jag har även genom mitt arbete varit i kontakt med denna vidriga sjukdom cancer. Där behandlade man inte över huvud taget och i somras när vi var i färd med att packa badväskan å bege oss mot stranden nås jag av beskedet att min "brukare" avlidit och jag fick lämna familjen på stranden för att åka ner å skriva på mina uppsägningspapper. Har man vårdat någon i livets slutskede så blir det lite speciella band på något sätt och en stor sorg när det tar slut. Livet tar slut. Samtidigt så blev det ett inre trauma för mig att bli uppsagd.
Det kändes som att hela sommaren från början till slut var kantad av cancer och dödsfall.
även andra dödfall inträffade i somras, inte lika nära och inte lika påtagliga i vår vardag men det blir ju alltid en sordin på livet när det sker.
Å nu, än en gång ska en nära och väldigt kär person genomgå dessa jobbiga behandlingar och jag ryser i hela kroppen. Tvingar mig själv att inte tänka ett steg längre, tanken "tänk om" får inte komma nu. Nu är det focus en dag i taget och allt skall gå jättebra.

Å min egen hälsa då, ja en del dagar är bättre än andra. Vissa dagar känns mina nervsmärtor outhärdliga och nästa dag är det den psykiska stress som detta orsakar det som känns jobbigast att tacklas med. Jag försöker ta dag för dag och samla energi från de bra dagarna att orka med de mindre bra.
Nu ser jag fram emot att få prova nervstimulering och har operationstid i slutet av månaden. Jag har farligt höga förhoppningar på det och är stundvis väldigt rädd att jag kommer sluta med en jättestor besvikelse. Men jag klarar ju av att ha det så här om än jag är en häxa med nerverna utanpå kroppen vissa dagar så går det ju att ha det så här.
Men knölar och tumörer, strålning och cellgifter - det kan vara tuffare det.
Allt ger mig en gigantisk klump i magen. Det är fasiken inte rättvist!!!

/C

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar