Tel: 070-3832881
Mail: info@lyckosommen.se

fredag 24 juli 2015

Senaste veckorna, ja månaderna.

Jag har inte varit så aktiv på att uppdatera bloggen och det är viktigt att det här med min blogg är av lust och inte av ett måste för mig. Operationen jag gjorde i början av april har gett bra resultat men jag har lång väg kvar. Å jag kommer aldrig att komma tillbaka helt. Ser att det var bra att jag tog beslutet att lägga ner företaget nu när jag har kommit en bit på väg och fått lite distans. Jag har börjat jobba halvtid, fortfarande som personlig assistent men jag kan inte återgå till nattpatrullen. Jag saknar de mysiga människorna jag var till på nätterna, men att arbeta natt å vara ensam dessutom blir för tungt för ryggen och är för riskabelt för att sabba elektroden som har satt in så det blir inge mer att hantera människor i sängar för min del.
Nu är jag på ett bra ställe också så jag misstrivs inte med att ha en ny arbetsplats men det betyder ju inte att jag inte kan sakna den gamla.
Nu är det mer vardagliga sysslor som man gör hemma också, men det är ju inte alltid jag klarar av att göra allt hemma så att behöva göra det halvtid på jobbet kan ibland bli för mycket men jag hoppas det ska gå till sig och bli bättre.
Jag har haft hembesök av en arbetsterapeut och har ansökt om att få bidrag till att anpassa lite här hemma så kanske jag klarar hemmasysslorna bättre. Det är svårt att ta in att man inte kan eller får göra allt. Jag är lite av en sån som vill fixa och som haft lite tendens till att jag kan själv oavsett om jag kan det eller inte. Att behöva ta hjälp till en del i mina ögon väldigt simpla saker är inte lätt. Jag måste tänka om rejält och det är inte så kul när jag får idéer och sen måste  någon annan genomföra dem.
Men jag lär mig sakta men säker, många gånger den hårda vägen så jag gjort lite för mycket och sen får lida för det.
Mycket av sommaren har gått och det har inte varit det bästa vädret men jag tycker ändå det har varit skönt.
Jag har virkat en hel del, håller bland annat på med en kofta till mig själv.
Jag har sytt ett nytt överdrag till dynan i soffan/extrasängen på barnrummet. Lappat byxor åt grabbarna, gissa om dom nöter några byxor per månad... bra med lappade jeans till sommarleken så kan man köpa nya fräscha till hösten.



 Mannen har målat om i garaget och börjat montera in ny förvaring och fixar så fint. Det var verkligen behövligt för där är inte mycket fixat sen vi bara föste ihop allt och byggde ett sovrum av halva garaget för sådär en sju år sedan. Inga lister eller ens målat på den nya väggen osv. Inga prylar fick någon egen plats och allt var bara huller om buller och vi har bara fortsatt lasta in år efter år. Nu var det verkligen dags att få ordning och det blev så bra med lite färg på väggarna. Det är rustas färg "rönn" eller om den hette "rönnbär", ja nåt åt det hållet i alla fall. Golvet fick några omgångar av biltemas tvåkomponent färg för just golv.
Han gör ett bra arbete där ute min man. det blir så himskans fint!


Idag har jag varit hemma från jobbet. Kroppen sa ifrån på skarpen i morse så jag tog mig bara inte iväg till jobbet. Men efter att jag legat halva dagen i sängen och sen flyttat mig till soffan resten av dagen så fick jag i mig lite energi...en banan och en macka å då tänkte jag att jag skulle lura kroppen att känna sig pigg genom att fixa till ett lite fräschare utseende.
Är man fräsch så känner man sig ofta bättre och jag brukar ju ibland använda uttrycket att jag ska duscha mig frisk. Men idag räckte det inte med bara en dusch. Det blev färgning av håret. Koppar rött och brunrött. Snaggade till lite i kaluffsen också. Blev ganska nöjd med resultatet.


Jag har varit hos min mamma i ca två veckor.
Vi gravsatte pappas urna.
Det är ofattbart att han är borta. Jag kan inte förstå.
Hela tiden när jag var hos mamma så tänkte jag vad pappa skulle ha tyckt, hur han skulle ha gjort, vad han skulle ha sagt osv.
Det blev så påtagligt när vi var där och fixade och donade med sovstugan.
Jag hade velat diskutera lösningar osv med honom.
Ventilerat och pratat.
Saknar honom så himla mycket. Men han var så sjuk så jag missunnar honom inte den här vilan, den sista vilan.
Lilla pappa. Min pappa. Det gör ont.

Inget blir detsamma mer. Inget är som vanligt längre.
Allt för många har ryckts ifrån oss, en del allt för tidigt.
För ett år sedan var vi förkrossad i sorg över min svåger, så gick pappas svåger bort också, å sen min vårdtagare.
Mycket vändes upp och ner.
Pappas sjukdom. Lång vinter med min egna vacklande hälsa.
Man får perspektiv. Jag kan leva ett näst intill normalt liv och klagar över det liv jag har när det är något jag inte klarar. Men jag överlever!
Den där jäkla cancern som tog både pappa och min svåger. Den är ful den där cancern.
Den drabbar allt för många.

/C





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar