Tel: 070-3832881
Mail: info@lyckosommen.se

tisdag 8 september 2015

Att klara av dagen...

Jag har värk, en nervstimulator till sakrala nervsystemet och jag har utmattningssyndrom. Men vad innebär det att leva med detta? Det kan inte ens jag svara på. Den ena dagen innebär det en sak och den andra dagen något helt annat. Det är hopplöst svårt att själv förstå å då är det ännu svårare att berätta för andra.

En del dagar kan momentet att ta sig upp ur sängen jämföras med en äventyrares bestigning av Mount Everest. Kroppen lyder inte när hjärnan säger kliv upp. Benen vägen 3 ton styck och hjärtklappning, svettningar och yrsel är vanliga känningar dessa mornar.
Andra dagar är det inga problem alls och man blir så glad av den lätta känslan i kroppen och att den känns pigg. Dagen går och jag kanske viker lite tvätt, startar en diskmaskin och skriver en inköpslista.
åker på affären och "poff", plötsligt vet jag inte varför jag är på affären. Vimsar runt med stirrig blick plockar varor sporadiskt och känner hur benen vill vika sig och svetten rinner i pannan. Kör de fem kilometrarna hem med stor möda. Ögonen vill bara stängas, sömnen är så påträngande att jag är rädd att somna vid ratten. Väl hemma vill jag bara lägga mig och sova, men antingen så är jag ensam med barnen och kan inte lämna dem ensam medan jag sover. MÅSTE hålla mig vaken, måste hålla mig vaken, måste, måste, måste...
Å är det inte så att barnen är hemma eller kanske att mannen är hemma och kan ta det ansvaret, ja då har det kommit nåt papper från nån myndighet så jag måste sätta mig i telefonkö och knappra sjuhundra olika alternativ för att få komma till någon som man kan prata med.
Dagen efter det kan ni ju gissa om benen är bly eller om kroppen är piggelin.

Jag har värk, värk av min skada, värk som uppkommit efter operation mm. Pacemakern är inte heller helt smärtfri. Jag får ont när jag är stillasittande, jag får ont på andra ställen när jag rör mig och allt känns som ett jädra moment 22.

Det är min värk och min skada som är stor bov till mitt utmattningssyndrom men hela livssituationen påverkar naturligtvis. Men jag hade nog kunnat tackla allt annat mycket bättre om jag inte haft denna kroppen. Energin går åt till att klara av vardagen. Men många dagar klarar jag inte ens det.

Det jobbigaste med att vara sjukskriven och ha utmattningssyndrom är att klara av att vara just sjukskriven.
Det kommer kallelser hit och kallelser dit. Jag ska till läkare, sjukgymnaster, andra läkare, osv.
Jag har en tid att passa nästan varje dag. Det stressar mig för jag vet inte om jag har kroppen med mig när jag ska åka. Det kanske är en sån dag när den bara värker, eller när jag är så trött att jag inte kan köra bil, eller att pacemakern inte ger full effekt osv.

Jag har tinnitus och ljudöverkänslighet, jag har även tre söner i en fin och lekfull ålder. En del dagar klarar jag inte ens av att höra mina egna barn leka. Vet ni hur det känns i mammahjärtat?!
Vad får jag då, jo en kallelse till en psykolog på pedagogiska hörcentralen i Luleå. Så då ska jag alltså passa ytterligare en tid, köra bil fyra mil, träffa en psykolog och det ska då alltså ta bort min tinnitus och ljudöverkänslighet eller!? Jag blir bara tröttare av att tänka ens på att jag måste till Luleå. Att en dag till blir uppbokad med en tid. Jag klarar inte sånt.

Mina symtom har skiftat och varit många gånger svåra att förklara för läkare och jag har många gånger åkt hem å funderat på om det är i mitt huvud det är fel. Om jag inbillar mig saker och ting.
För varje gång jag får ett svar på varför jag har den ena eller andra symtomen så blir jag så lättad, det finns alltså något som är fel så det är inte i mitt huvud.

Att bli trodd inom vården är en sak, men sen har du försäkringskassan som nästa utmaning. Hot om indragen sjukpenning, hot om att jag kan hitta andra jobb som jag faktiskt kan jobba med utan problem osv. När man känner sig lugn på dessa två fronter kommer nästa brev i brevlådan...försäkringsbolaget. Att driva ett ärende mot försäkringsbolaget är i sig ett heltidsjobb. Skriva överklagan, begäran om omprövningar osv. Vem sjutton orkar? Var man inte utmattad före så blir man det när man är sjukskriven.

Mannen jobbar 75% nu för att underlätta allt här hemma. En del dagar när han kommer hem från jobbet har jag inte ens dukat av disken från frukosten... Tror ni han har det roligt som lever ihop med mig som ena dagen har så ont i ryggen att jag inte kan sitta, nästa dag så ont i händerna så jag inte kan göra nåt, sen en dag har jag sovit hela dagen, å efter det är det en dag när magen sagt upp sig totalt. Sen kommer den där dagen när jag blivit galen av min tinnitus osv.
Till slut orkar jag inte ens säga hur jag mår för vem orkar lyssna liksom.
Men vadå har du ont i foten, var det inte bäckenet du hade problem med? Jaså, har du ont i handen? Jag trodde du hade jobbigt med huvudvärk. Nä säger du det, knät sa du, jaha jag trodde det var tumleden som trilskades.

Ibland när kroppen känns så där pigg och glad en dag, då är det svårt att bromsa sig. Man vill hinna med allt som man legat och tänkt på att man vill göra de dagar man varit liggandes. Jag går på som en tokig, fixar donar och grejar. Allt känns ju så bra så varför stanna av. Det är så svårt att hitta balansen. Lätt att göra för mycket och få bakslag. Men de dagar jag orkar så vill jag ju göra sånt som är kul, sånt som ger livsglädje och energipåfyllning. Men det som ger energi åt själen dränerar kroppen och det som ger energi till kroppen dränerar själen. Moment 22 igen.
Men får jag ha en fin och rolig dag så är det lättare att vara sängliggande en dag.
Frågan är bara hur man ska fördela energin. Är disk, tvätt och städning det som man ska lägga energin på en bra dag? Eller ska jag träffa vänner och pyssla med tex hantverk när jag har energi.
Vad skulle ni välja?
Det är lätt att bara se det roliga jag gör och sen säga håhå jaja hon som är sjukskriven å rensar i rabatterna på det där sättet. ja men kommande tre dagar ligger jag i fosterställning och kvider, men jag njöt av att vara ute, det var kul att pyssla med ett av mina intressen och om ni inte lade märke till det så satt jag på rumpan för jag får inte böja mig och kan inte sitta på huk. Men det ska ändå sticka i ögonen på folk.
Ja, jag sov i tält med mina barn. Nä det är inte bra för ryggen men vi hade mysigt, vi hade kul och jag njöt av att göra det med mina killar. Får man göra sånt när man är sjukskriven?
Att vara sjukskriven innebär inte att ta bort alla glädjeämnen i livet, det innebär att ta vara på varje sekund hälsan och kroppen ger till att njuta av livets goda för dessa stunder är inte en självklarhet men livsviktiga för att orka med alla dåliga dagar.
De som pratar baki ryggen på folk å säger tex å hon som är sjukskriven gör ditt och datt...tänk innan ni säger nåt för just den dagen ni ser detta sker kanske är den enda dagen på en treveckorsperiod som denna människa klarar av att gå utanför dörren.

Att ha tre barn i åldern 3, 5 och 7år och inte få börja sig ner till golvet är ingen lek.
Hur många gånger böjer man sig inte automatiskt för att plocka upp en jacka eller flytta ett par skor eller ta undan en leksak osv. å kom inte å säg att man ska böja på benen och inte på ryggen. Handen på hjärtat, det är bra många gånger man slarvar med det där att böja på benen eller är det bara jag?!
Att sitta på huk är inget min kropp klarar heller och de dagar knäna är med så går det för visso att gå ner på knä men oftast är det att sitta på rumpan på golvet som är mitt alternativ.
Jag har en gripklo, den är guld värd men det hade ju inte gjort nåt om den var en eller två decimeter längre och inte är den så optimal att plocka upp briotågbana, pussel, eller småbilar med. Å skit på er alla som tycker att barnen ska plocka själva efter sig. Det gör mina barn också men menar ni att ni ALDRIG plockar efter era barn!!? Klart barnen ska lära sig plocka undan men det går liksom inte alltid, eller är det bara i den här familjen som vi får plocka efter barnen emellanåt?

Så kommer vi till bostadsanpassningen. Jo då, jag får en höjning av ugn och diskmaskin. Toppen. Men tvättstugan var det tydligen inte ens någon ide att ansöka om för det gav hon avslag på direkt på hembesöket. Övriga familjen kunde fixa det tyckte dom. Skulle övriga familjen fixa anpassningen eller skulle övriga familjen sköta tvätten... ja det fick jag nog aldrig klar för mig. Men i fortsättningen får jag väl tvätta mina kläder i diskmaskinen och torka dem i ugnen.

Jag jobbar 50% nu å jag trivs på jobbet och det är ett lättsamt jobb både fysiskt och psykiskt men ändå är det nästan mer än jag klarar av. Det är inte det jobbet jag först blev sjukskriven ifrån för det är för tungt kroppsligt för att jag ska kunna jobba kvar på det. Så jag har gjort stora förändringar i min jobbsituation. Jag studerar inte längre men har förhoppningar om att kunna redovisa in de restuppgifter jag har kvar från förra terminen. Jag har lagt ner företaget så nog har jag gjort mitt för att förändra så jag ska klara av att jobba men det är ändå tufft. Jag vet inte exakt vad försäkringskassan menar att jag ska hitta för jobb som jag kan jobba med.

Nu tycker ni kanske att jag varit bitter och negativ i detta inlägget men det är svårt en del dagar. Det är jättesvårt.
Jag har mitt hantverk och skapande att fly in i men det finns inte ork till det heller i kroppen. Och när jag har orken så borde jag väl diska och tvätta istället typ.
Behovet att vila kan komma över mig från en sekund till en annan.
Men som trebarnsmamma är det inte alltid så lätt. Netflix, dvd, diverse mutor osv funkar inte att köra med varje dag. Ibland slutar det med vetemjöl i varenda hörn, eller ommålade möbler, fixa översvämning på toaletten eller nåt annat galet när jag försöker vila. Glöm aldrig att låsa skåpen med barnlås körde jag länge med men hoppsan så fort det gick att lära sig öppna dem. Balansera på diverse möbler är också en kul hobby när mamma vilar och tar typ ett år på sig att få upp gammelskitkroppen för att rusa å stoppa diverse upptåg.








Ja som ni ser så finns det massor att pyssla med när mamman vilar.

Ja att detta inlägg skulle ta den här vändningen och bli en sån lång utläggning var inte tanken.

Jag hade tänkt mig att skriva något helt annat med detta behövde väl också komma ut mig så då får det bli så.

I morgon ska jag jobba. Vet inte hur kroppen känns när väckaren ringer men jag vet hur den känns ikväll å det är inte så härligt kan jag säga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar