Tel: 070-3832881
Mail: info@lyckosommen.se

onsdag 18 november 2015

Värk, kaos och oklara projekt

 I  lördags åkte jag och min sjuåring ut till stugan för att ha lite mys. Han ville tälja med sin kniv och jag tänkte att vi grillar korv och pinnbröd mm.
Vill att barnen ska se att man kan göra det enkla och få det mysigt och roligt.
Nog var det en del frågor när vi åkte ut å inte hade med oss destomer godis och mat. Men vi hade ett mysigt dygn.
Skönt att kunna ge 100% uppmärksamhet till ett barn i taget också. Tror killen njöt av sin egen tid med mamma.

Jag har lite för många stickprojekt på gång nu och försöker av sluta dem en efter en.
Lyckades avsluta min bolero i helgen, synd bara att den påbörjades för ca 15kg sen ;-)
Nåja, den kanske passar mig när jag nån gång börjat leva mitt nyttiga och aktiva liv, eller så får det bli en present eller hamna i kartongen att ta med på marknad och sälja...


Mitt kök skulle bli bostadsanpassat men jag gjorde misstaget att anlita företaget som renoverade vårt kök för fem år sen. Jag borde ha tagit nån lokal firma som har avtal med kommunen.
Lätt att vara efterklok.
Vi var ju så nöjd med vårt kök efter renoveringen så det föll sig naturligt att anlita dem. Men efter att deras personal varit här och måttat och kollat med fabriken att det fanns material till det som behövdes då vår färg utgått ur sortimentet så godtog kommunen offerten och vi beställde köket. Beställde även ugnen som skall byggas in i arbetshöjd och spishällen som ska ersätta den spis  med ugn som vi har idag. Dock hörde aldrig snickaren av sig. jag fick efter ett antal veckor ringa och efterlysa honom. Jodå, han skulle komma måndag v. 46.  Bra. På måndagmorgon får jag ett sms att han är sjuk. Då har vi tömt skåpen som skall bytas ut osv. fulla köket med prylar och porslin.
På onsdagen kom snickaren. Jag var på jobbet och mannen fick vara hemma och ta emot honom. Då kommer det fram att det inte är en snickare utan en montör. Hm.. Köksföretaget påstår att dom kommit överens med min man att han ska riva ut det gamla och kapa bänkskivan. Min man är skeptisk till att han skulle gått med på något sånt. Det var ju just på grund av sådan moment vi tog en snickare, montera skåpstommar kan ju till och med jag med min kassa kropp liksom.
Mannen kapade dock bänken med ett lånat verktyg då vi inte har sådana prylar.
Då kom nästa motgång. Alla stommarna är för höga. Dom är feltillverkade! Leverantören säger att dom ska kapas. Snickaren, förlåt jag menar montören tar med sig en stomme för att åka på nåt ställe och kapa den. Så efter ca två timmar i vårt kök åker han och kommer inte tillbaka mer. Jag upptäcker mer och mer fel på det som är levererat från köksfirman och ringer om och om igen till säljaren.
Får sen meddelande att "snickaren" ska komma och kapa och fixa till allt denna veckan. Pratar med den så kallade snickaren och han har inte tid att komma å göra det här jobbet nu...han vet inte när han har tid.
Jag står med ett kök som är halvrivet och som inte fungerar på nåt sätt. Porslin och annat utspritt på bänkar mm. Tre små killar som får en tornado att verka lugn i jämförelse. Det ligger lådfronter på golven osv...
Elektrikern blev lite irriterad på att skåpet inte var på plats när han skulle dra elen osv. Jag håller fullständigt på att bryta ihop. Klarade inte min kropp av vårt fungerande kök utan en bostadsanpassning så klarar den definitivt inte detta köket. Suck.
Idag kommer en snickare jag själv ringt. Vet inte om han kan reda ut i eländet men jag måste få ett fungerande kök. Leverantören har sagt att det är ok att jag tar in någon annan. Jag hoppas att leverantören tar HELA fakturan från denna snickare...
Ja vi får se vad som händer...
Mitt i allt så har jag en brudklänning som skall sys in. Ja det är kaos för hela mitt arbetsbord är fyllt med porslin och inklämt bland material.


Jag blir lite smått galen på alla projekt som inte är avslutade. Måste måla klart denna hyllan i tvättstugan.
Jag har kvar att slipa en lucka och två lådfronter till skåpet i sovrummet också. Men det är segt. Kroppen värker och det är inte bara bara att stå med slipmaskin. Sen skall det lackas och skruvas fast också. Får ha som mål att det ska vara klart till jul...



Kroppen värker! Jag har inte den molande värken i korsryggen vilket är en sån otrolig lättnad men det är ändå inte helt bra i ryggslutet.
Det är lätt att tro att nu när jag har fått operationen och har elektroden så ska allt vara bra. Men jag har fortfarande kvar min skada och jag har ärrvävnader efter första operationen som inte är så som man kunde önskat och nerver som inte är helt okej i dessa ärrknutor. Det är olika dagar det gör olika ont och ont på olika ställen. Hela bäckenbotten är en komplex grej. Korsrygg, svanskota, tarmar och muskulatur. Underliv och urinblåsa.... ja det är mycket saker i bäckenbotten.  Ena dagen har jag gjort rörelser som påverkar en del och nästa dag gör jag något som påverkar en annan del. En dag är det bäst att bara sitta, nästa behöver jag stå å gå mer osv.
Att bara sitt är inte min grej, då handarbetar jag gärna och flyr in i det för att "glömma" värken för en stund. Men då har jag överansträngningen/förslitningen i högra tummen som värker nåt så för jäkligt när jag handarbetat mycket. Inte gör höstens kyliga vindar och väderomslag det hela bättre. Nä vädret får alla leder att värka.
Förra veckan var korsryggen í behov av att få röra på sig. Jag gick en promenad. Gud så skönt det var för ryggen att gå lite... men fy så jobbigt för tarmpaketet! Och för foten! Foten som blev så här fin i somras. Man kan ju undra varför jag var tvungen att tappa en två kilo tung mutter på foten men så var det och läkaren sa avvakta, sjukgymnasten har sagt avvakta å jag har avvaktat. Men det värker som sjutton när jag promenerat, jag haltar oftast på mornarna innan jag kommit igång och jag är ganska övertygad om att det är nåt fel som blev trasigt när denna järnklump landade på min fot.

Det är lätt att känna sig som en gnällkärring med lite smärta här och lite smärta där. Men min kropp är så urlakad av all värk jag har och har haft at jag är ett vrak. Finns varken ork eller energi i kroppen att sortera bort smärtan.
Jag klarar inte av att tänka klart. Irritationen ligger och pyr inom mig och minsta lilla som bär emot så blir jag en exploderande bomb.

Å hösten med väderomslag, kyla och regn gör så att lederna bara skrumpnar ihop. Men det är inget fel på mina leder heller. Det togs prover för 6 år sedan då jag misstänkte att jag har reumatiskt men det blev ingen mer utredning på det sen.
Ska jag fortsätta att "gnälla" så kan jag berätta att jag inte har någon kraft i händerna, kan inte skruva upp korkar, lock och annat. Det blir bara sämre och sämre och klumpig är jag. Tappar saker osv.

Som att inte allt var nog så var jag ju tvungen att halka i helgen. Jag är ju livrädd att göra kraftiga, hastiga, onormala rörelser eller rörelser som översträcker ryggen osv eftersom sådana rörelser kan rubba elektroden i ryggen. Så när jag halkade så tog jag emot mig på knät. Inte vad jag behövde nu...ytterligare en ond kroppsdel, men det blev inte så fasligt så det läker väl men i min energitomma kropp så blir sådana saker extra jobbiga att ta.

Jag har slut recept på en del av mina mediciner också och sist när jag hämtade ut så fick jag ett annat alternativ än det som stod på receptet. Ni vet hur det kan vara, dom erbjuder en billigare sort eller att dom har inte hemma men dom har en likvärdig medicin. Jag tog en likvärdig medicin då det inte fanns den jag brukade ha. Biverkningar!!! jag stod inte ut! nu äter jag inte den medicinen i väntan på nytt recept så jag kan hämta ut rätt sort. Pest eller kolera! Äta å ha biverkningar som fick mig att må skit, eller må skit för att man inte äter medicin...

Lätt att gnälla på allt som inte är som det skall. Men jag är fullständigt tom inom mig, åsså allt kökskaos på det.

Dessutom har barnen vart sjuka i veckan så jag har bytt mina dagpass till nattpass så jag och gubben kan gå omlott här hemma. Men egentligen borde jag inte jobba alls. Jag borde få vila både kroppen och huvudet.

Mitt huvud känns som en ihopsmällt plastklump. Det liksom funkar inte. Tankarna funkar inte. Jag kan inte sortera vardagliga ting och jag är bara så trött.
Klarar inte av att hänga med i samtal, kan inte ta in information osv. Så om mina inlägg här ser knasiga och osammanhängande ut så vet ni vad det beror på.



Mitt i allt som bara känns jobbigt och skit så hittade jag ett litet skott som en av mina orkidéer har skjutit. Så roligt. Det finns liv, det knoppas, det ger hopp. En typ av symbolik, ett tecken till att inte ge upp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar