Tel: 070-3832881
Mail: info@lyckosommen.se

tisdag 26 januari 2016

Eländiga januaridagar ;-)

Januari, tung, kall och otroligt jobbig. Ja, det har varit tufft. Årets första månad har tagit musten ur mig...det lilla jag nu hade kvar. Jag är ju inte den som kan skryta med överflöd av energi och en smidig kropp som bara längtar efter att ta sig an dagarnas utmaningar.
Inte har kylan gjort det bättre heller. Varenda led i kroppen skriker av smärta bara jag funderar på att röra mig. Men nu har kylan släppt å det är jag tacksam över.

Nu har mannen åkt på övning med jobbet. Hur detta går ihop med min vardag? Nja det går inte alls ihop. Jag har tagit föräldraledigt för att få ihop det. Skulle inte ha gått att lösa med jobb om än jag haft nattis till barnen för på nattiset så ansvarar man själv över att barnen kommer sig från nattiset till skolan eller den dagliga barnomsorgen. Men  jag slutar inte så tidigt på morgonen att jag kan ta skolbarnet till skolan i tid på morgonen. Det är en sida av det. En annan sida är att jag klarar inte av att både jobba och vara själv med barnen. Det funkar inte. Allt kostar så mycket energi som inte jag har. Jag har tidigare gjort ett inlägg om hur dagens aktiviteter kostar och att både ta allt med barnen och jobba det kostar för mycket för mig. Det är svårt att förklara hur jag fungerar nu för tiden för jag fattar det inte själv heller riktigt.

Jag känner mig hjälplös och "värdelös" som inte klarar min familj på egen hand men jag måste acceptera läget. så är det bara. Man får göra det bästa av det. Nu har jag inte bästa utgångsläget heller. Jag börjar på minuskonto när det gäller kroppen och man kunde ju ha önskat fått ligga på plus första dagen i alla fall.
Helgen tar ut sin rätt. Jodå, vi var på Leos lekland i lördags. Nä jag lekte inte alls, kröp inte, klättrade inte osv. biltur till och från Luleå tar på ryggen. Att stå och gå, samt sitta i för mig icket bra stolar tog ut sin rätt. Sen att vara på ett lekland när man har tinnitus och ljudöverkänslighet...ja gissa om jag var psykiskt trött efteråt. Ändå var vi inte så många timmar men det räckte mer än väl för mig. Vi hade tänkt göra lite affärer på storheden också när vi ändå var där men nä, jag sa till mannen att jag orkar inte det.
Söndagsmorgon var det endast viljan som tog min kropp upp ur sängen och sen var vi i ishallen på allmänhetens åkning. Nä jag åkte inte skridskor. Som den tråkiga mamma jag är stod jag mest å tittade på. Sitta ner å knöt skridskor och lyfta upp barnen när dom ramlat är tillräckligt för att sätta den här kroppen ur spel.
Gissa om jag hatar hur allt blivit. Jag vill kunna göra saker med mina barn utan att bli helt knäckt efteråt. Är det för mycket begärt?!
Som att helgen inte hade grundat nog för att underminera mina förutsättningar för den här veckan nä då var jag tvungen att sitta tre timmar på en utbildning igår. Tre timmar på en stol som inte var bra för ryggen.
Det som är det mest påfrestande när jag är med barnen själv är att jag kan inte ta värktabletter och lägga mig ner å sova bort den värsta värken. Jag kan inte slappna av på det sättet som min överhettade hjärna behöver. För det är ju inte bara kroppen som är dysfunktionell utan huvudet också. Det finns liksom inte bränsle nog till att få huvudet att fungera. Kan jämföras med en motor som inte får kylning. En motor som har en fungerande termostat går och går och går, kylvattnet kyler osv. Men min motor/hjärna så har termostaten lagt av, den går inte att byta ut utan jag måste hitta ett annat sätt att ta mig an mina dagar så att inte hjärnan ska bli överhettad och koka. Ja det är ungefär så det är när man haft utmattningssyndrom. Termostaten har lagt av och hjärnan kokar väldigt lätt.

Nu har jag bokat in mig på en rådgivning och ska försöka rehabträna den här förtvinade kroppen.
Jag har fått nog, orkar inte ha det så här men vet inte heller hur jag ska komma ur detta.
Måste ju inse att inget kommer bli som förut. Jag kommer inte att kunna fungera som förr. Bara att släppa det och hitta en ny väg i livet. Det är lite där jag kört fast för jag sörjer väldigt mycket att det inte kommer att bli som tidigare och jag har inte kommit ur det.
Hoppas att detta med rehabträningen är en byggsten i mitt "nya" liv.
Jag ska även gå en utbildning om tinnitus. Dock är jag oroad över att resorna till å från Luleå och att sitta i "skolbänk" i tre dagar ska ta mer än vad själva utbildningen ger.

Nu ska jag försöka klara de här dagarna tills mannen kommer hem igen.

//C

fredag 1 januari 2016

"Baktankar och framtankar"

Det gågna året...
Ja, 2015 var ett år för sig.

Jag har under 2015 rest ca1700 mil.
Ofta har jag kombinerat Uppsala med mellanlandningar i Gubbyn mm. Men 5 svängar till Uppsala, en tur till Stockholm, en till Nordnorge, en till Ritsem och 9 turer ner till Gubbyn.
Detta kan omvandlas till ca 15 veckor hemifrån.

Oftast har inte mannen vart med på mina resor och under vårterminen var han mycket med jobbet på övningar och sånt.
Därav kan jag utan att ljuga säga att vi levt ett år där vi turats om att vara hemma. Slitsamt.

2015 har varit året då elvispen hamnat i kylskåpet, mjölken i vantlådan i hallen, tallriken i soporna istället för diskmaskinen och jag grattade min kompis på 50årsdagen fastän hon fyllde 49... Ja man kan säga att det är året då min hjärna slutade fungera. Svårt att förstå och svårt att förklara. Jag blir så trött i huvudet. Klarar inte av å köra bil mer än ca en mil sen är jag för trött av konsenteationen. Jag har under detta år fått lära mig att jag kan inte göra allt själv. Inte ens sånt som för ett par år sen var en självklarhet att jag fixade själv. Tuffa insikter.

Året har mest kretsat runt mig och mitt ego. Jag har mått så dåligt att hälften hade varit illa nog. Känns som året gått ut på att överleva. Det är ju vansinning att det varit så då jag inte har någon dödlig sjukdom utan en väldigt vanlig förlossningsskada. Men då värk, andra besvär skadan ger, psykisk stress, kamp mot vården, försäkringskassan och försäkringar tar precis all energi som finns så känns det som att det varit en överlevnadskamp, man ska ju ha en fungerande familj också. Å där har det brustit. Barnen har fått lida mycket pga min värk och bristande ork. Jag har fått värderat vad som är viktigt och jag har funderat mycket runt frågorna vad jag vill med mitt liv, vad är meningen osv. Många av mina tankar har jag inget svar på ännu men går in i 2016 med förhoppningen att det blir året jag hittar tillbaka till glädjen i allt. Hittar balansen mellan rörelse, stillasittande och värk. Balansen mellan ekonomi, mängd jobb och värk. Balansen mellan familjeliv, jobb och värk.
Ja ni ser, hitta balans och glädje blir min utmaning under 2016.

2015 har varit kämpigt, men jag har en underbar familj å det är det som betyder mest! Det ska jag bli bättre att ta vara på under 2016.

Året som gått:
Januari gick mest ut på att få klart avvecklingen av ateljén.
Tungt och sorgligt. Tack vare vänner som ställde upp blev både kartonger och möbler flyttade och så småningom blev allt urstädat och klart i tid. Vilket jag faktiskt tvivlat på då jag mådde riktigt dåligt den perioden.

Februari började med operation. Test av sakral nervstimulering som gav resultat långt över vad jag hoppats.
Tre veckor utan dusch var dock en prövning. Svårt att tvätta håret i handfatet också då man inte fick böja ryggen. Skulle vilja se synen när jag stod på alla fyra i duschen och min man fick tvätta både mig å håret utan att spola vatten på den inplastade ryggen. Hhaha, ja nöden har ingen lag.
Jag spenderade lite tid hos pappa och efter det blev det återbesök på akademiska och jag fick besked att resultatet var bra, jag får ett permanent implantat.
Sen kom syrran med familj till Boden för att ha sportlov.
Det blev lite slalom och annat skoj.

Mars. Mars var tung. Pappa blev allt sämre.
Min man var mycket borta med jobbet och jag försökte mysa på med killarna. Slalom och stugmys. Min kropp orkade inte helt men det var skönt att få göra nåt med barnen.

26 mars ringer mamma å pappa är mycket sämre. Jag tar tåget ner samma kväll.
Det blev sista helgen med pappa.
Måndagen den 30/3 somnade han in lugnt å stilla. Vi var alla hos honom. Han fick vara hemma som han ville. Fastän han var sjuk och jag förstår lättnaden för honom att äntligen få sova så gör det så ont i mig. Älskade pappa!
Jag blev kvar hos mamma över påsken.
Det var tungt att inte ha mannen å barnen med mig.
31 mars avregistrerades min f-skatt och nu var den drömmen om företagande slut. Så mycket som hände samtidigt, svårt att ta in allt.

April blev inte mycket lättare. Jag åkte direkt från mamma till Uppsala och operation på akademiska.
Nu gällde det att lära om sig. Ergonomi! Hur undviker man att böja sig!!???
Efter bara en kort stund hemma så var det dags att resa igen. Syrran fick komma från Stockholm för att hjälpa mig med barn och väskor på tåget ner till mamma igen.
Mannen kom ner en vecka senare och det blev Begravning!

Sen var det tungt att lämna Gubbyn. Då kändes allt så definitivt.
Mannen reste hem med barnen och jag åkte till Uppsala igen. Plocka stygn och programmera dosan. Väl hemma igen kunde man ju önska sig lite lugna dagar och familjemys.

Maj månad gav lite energi och pysselglädje. Jag plockade fram symaskinen för första gången på evigheter.
Ännu en resa till mamma och sen gick Maj över till juni.
Jag började jobba halvtid på ett nytt jobb då nattpatrullens ensamarbete skulle bli för tungt för min kropp.

Juli reste jag ner till mamma med killarna, via akademiska i Uppsala. Syrran passade på att ta barnen på en ånglokstur medan jag var på sjukhuset. Syrran, ja som hon ställt upp under alla turer till Uppsala å allt annat. Mannen kom efter till Gubbyn med bilen senare. Vi fixade till en sovstuga där.
Hem å jobba lite och lite besök av norrmän åsså en nätt liten biltur till Stockholm för besök hos syrran.

Augusti, skolstart mm. Sommaren tog slut innan den börjat.

September och jag tröttnade på hoten från försäkringskassan om indragen sjukpenning och hot om återbetalning mm.
Jag friskskrev mig..Men är ju långt ifrån frisk. Försöker jobba lite mer...
Åker på en fantastiskt rolig helg med syrran och mamma till Ritsem på stick/burk kurs. Fick verkligen skratta och mysa. Men det kostade på i kroppen att åka bussen dit. Aj aj.

Oktober inledde jag med vävkurs i Norge. Det var så kul. Jag behövde en vecka att bara grotta in mig i något roligt. Min moster bjöd på en fantastisk vistelse , God mat vid dukat bord osv. Mannen gör om tvättstugan så den blir arbetsvänlig för mig.

November, höstlov. En tur ner till mamma med killarna.
Jag gick in i ett skov med dåligt mående och massor av värk. Detta håller i sig.
Allt påverkas av min dåliga ork och mitt dåliga mående.
Bostadsanpassningen av köket blev kaos. Fyra veckor i byggarbetsplats med rakt igenom fellevererade skåpstommar mm.

December och adventsmys. Köket blev klart och jag är så nöjd med funktionen men inte med gormet med leverantören och att vi inte fick alla luckor i samma färg.
Jag mår fortfarande Skit. Det är jobbigt när jag inte vet vad dessa skov kommer från. Är det kroppens sätt att säga stopp eller är det nåt annat. Prover i mängder är tagna och diverse röntgenremisser är skickade.
Julen firades hos mamma och nyåret firas med jobb både på aftonen och nyårsdagen.

Gott nytt år!!