Tel: 070-3832881
Mail: info@lyckosommen.se

tisdag 26 januari 2016

Eländiga januaridagar ;-)

Januari, tung, kall och otroligt jobbig. Ja, det har varit tufft. Årets första månad har tagit musten ur mig...det lilla jag nu hade kvar. Jag är ju inte den som kan skryta med överflöd av energi och en smidig kropp som bara längtar efter att ta sig an dagarnas utmaningar.
Inte har kylan gjort det bättre heller. Varenda led i kroppen skriker av smärta bara jag funderar på att röra mig. Men nu har kylan släppt å det är jag tacksam över.

Nu har mannen åkt på övning med jobbet. Hur detta går ihop med min vardag? Nja det går inte alls ihop. Jag har tagit föräldraledigt för att få ihop det. Skulle inte ha gått att lösa med jobb om än jag haft nattis till barnen för på nattiset så ansvarar man själv över att barnen kommer sig från nattiset till skolan eller den dagliga barnomsorgen. Men  jag slutar inte så tidigt på morgonen att jag kan ta skolbarnet till skolan i tid på morgonen. Det är en sida av det. En annan sida är att jag klarar inte av att både jobba och vara själv med barnen. Det funkar inte. Allt kostar så mycket energi som inte jag har. Jag har tidigare gjort ett inlägg om hur dagens aktiviteter kostar och att både ta allt med barnen och jobba det kostar för mycket för mig. Det är svårt att förklara hur jag fungerar nu för tiden för jag fattar det inte själv heller riktigt.

Jag känner mig hjälplös och "värdelös" som inte klarar min familj på egen hand men jag måste acceptera läget. så är det bara. Man får göra det bästa av det. Nu har jag inte bästa utgångsläget heller. Jag börjar på minuskonto när det gäller kroppen och man kunde ju ha önskat fått ligga på plus första dagen i alla fall.
Helgen tar ut sin rätt. Jodå, vi var på Leos lekland i lördags. Nä jag lekte inte alls, kröp inte, klättrade inte osv. biltur till och från Luleå tar på ryggen. Att stå och gå, samt sitta i för mig icket bra stolar tog ut sin rätt. Sen att vara på ett lekland när man har tinnitus och ljudöverkänslighet...ja gissa om jag var psykiskt trött efteråt. Ändå var vi inte så många timmar men det räckte mer än väl för mig. Vi hade tänkt göra lite affärer på storheden också när vi ändå var där men nä, jag sa till mannen att jag orkar inte det.
Söndagsmorgon var det endast viljan som tog min kropp upp ur sängen och sen var vi i ishallen på allmänhetens åkning. Nä jag åkte inte skridskor. Som den tråkiga mamma jag är stod jag mest å tittade på. Sitta ner å knöt skridskor och lyfta upp barnen när dom ramlat är tillräckligt för att sätta den här kroppen ur spel.
Gissa om jag hatar hur allt blivit. Jag vill kunna göra saker med mina barn utan att bli helt knäckt efteråt. Är det för mycket begärt?!
Som att helgen inte hade grundat nog för att underminera mina förutsättningar för den här veckan nä då var jag tvungen att sitta tre timmar på en utbildning igår. Tre timmar på en stol som inte var bra för ryggen.
Det som är det mest påfrestande när jag är med barnen själv är att jag kan inte ta värktabletter och lägga mig ner å sova bort den värsta värken. Jag kan inte slappna av på det sättet som min överhettade hjärna behöver. För det är ju inte bara kroppen som är dysfunktionell utan huvudet också. Det finns liksom inte bränsle nog till att få huvudet att fungera. Kan jämföras med en motor som inte får kylning. En motor som har en fungerande termostat går och går och går, kylvattnet kyler osv. Men min motor/hjärna så har termostaten lagt av, den går inte att byta ut utan jag måste hitta ett annat sätt att ta mig an mina dagar så att inte hjärnan ska bli överhettad och koka. Ja det är ungefär så det är när man haft utmattningssyndrom. Termostaten har lagt av och hjärnan kokar väldigt lätt.

Nu har jag bokat in mig på en rådgivning och ska försöka rehabträna den här förtvinade kroppen.
Jag har fått nog, orkar inte ha det så här men vet inte heller hur jag ska komma ur detta.
Måste ju inse att inget kommer bli som förut. Jag kommer inte att kunna fungera som förr. Bara att släppa det och hitta en ny väg i livet. Det är lite där jag kört fast för jag sörjer väldigt mycket att det inte kommer att bli som tidigare och jag har inte kommit ur det.
Hoppas att detta med rehabträningen är en byggsten i mitt "nya" liv.
Jag ska även gå en utbildning om tinnitus. Dock är jag oroad över att resorna till å från Luleå och att sitta i "skolbänk" i tre dagar ska ta mer än vad själva utbildningen ger.

Nu ska jag försöka klara de här dagarna tills mannen kommer hem igen.

//C

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar